Tankar om en saknad far
Mamma Kjellvander spände ögonen i sin pojke och frågade vad som stod på.
- Måste man dö för att få en sång tillägnad sig.
Hon syftar på att Christians nya album, Faya, till en del handlar om en saknad fader.
- Jag korsar mina egna spår i mitt sökande efter pappa. En pappa som valde att bryta upp från allt han skapat i livet och sedan försvann ut ur det alldeles för tidigt.
Christian Kjellvander säger att det hela samverkat för att leda fram till skapandet av denna temaskiva.
Faya är en resa i två akter. Till och med utrustad med en kort instrumental låt i pausen mellan akterna. Och den är tydlig i sin handling. Den handlar om rastlöshet och rotlöshet.
- Denna ständiga jakt på stimulering som håller på att bli en ny sorts folksjukdom.
- Jag har det i mig jag också. Jag kan också känna i ena ögonblicket att nu är väl allt komplett. Egentligen? Väl? Eller? I nästa ögonblick är man inte alls tillfreds längre med vad man har, och vad man har byggt upp.
Bröt upp mitt i livet
Pappa Kjellvander bröt upp mitt i livet, lämnade fru och tre söner, och grubblade förmodligen resterande tiden av sitt liv på om det verkligen var det rätta att göra.
-Jag vet att jag skulle göra det.
Christian har för all del sin egen osäkra tillvaro även utan fru och barn. Han är musiker och försöker överleva som skivartist.
-Det är osäkert men jag älskar det. För mig känns det som om jag är i det här för resten av livet. Missförstå mig rätt. Jag tar inget för givet. Jag är tacksam för möjligheten.
Inspelningen av Faya gick till på ungefär samma sätt som den av Christians debutalbum, Songs from a two room chapel. Han samlade ihop sina goda vänner och musikanter och gick in i en studio, en ombyggd orgelfabrik och lät sångerna hitta sin form under ett par veckor.
- Jag tror att det är en process där mitt under- eller kanske rent av mitt omedvetna får styra mest. Musik handlar i mitt tycke om att förvalta slumpen.
Det hörs väl på Christian Kjellvanders väldigt meditativa hållning rent musikaliskt vilken sinnesstämning han oftast är i då det gäller att skriva ny musik.
Lugn och ro
- Jag kräver nog att det får vara en hel del lugn och ro runt omkring mig. Jag har ingen förmåga att skriva ny musik på turné. Det blir för stökigt då. Och att resa bort och tro att jag ska kunna skriva. Nej inte en möjlighet.
- Det går kanske inte alltid att invänta att den överjordiska inspirationen ska gå in för landning men jag tror ändå att just jag tjänar på att invänta rätt läge.
Första skivan nådde framgångar inte bara i Sverige utan även i övriga delar av Europa.
Till och med England och i vissa kretsar i USA.
- Nja, England är ganska svårflirtat, och USA ska man nog inte drömma om. Det är en gigantisk satsning som måste till om man ska komma någonstans i Staterna. Titta på Kent, som borde haft en chans att slå därborta, och som till och med gjorde en satsning både med ett par album på engelska och med ett par turnéer... Ingenting. Det bara rann ut i sanden.
Bodde i Seattle
USA tror inte Christian på alls. Trots att det är hans andra hemland. Han bodde i Seattle, Washington, från det att han var 6 till dess han fyllde 16.
- Det var en enormt intressant tidpunkt, just i början på 90-talet var hela nationens intresse rent musikaliskt sett riktad mot just Seattle.
Vad han har i behåll från den tiden är ett brinnande intresse för musiken, språket och för baseball.
- Om det ändå visar sig att det inte fungerar med musiken så kanske jag kan falla tillbaka på en tänkbar roll som engelsklärare... Eller kanske ska man skriva en bok...
Annars finns andra tänkbara reträtter. Christian kan damma av sitt gemensamma projekt med broder Gustaf Kjellvander...
- Som förresten själv snart är skivaktuell med sitt egna projekt Fine Arts Showcase...
... eller också försöka hitta tillbaka till gruppen Loosegoats.
-Nja, Loosegoats är nog ett avslutat kapitel men Songs of Soil tillsammans med Gustaf är inte omöjligt. Vi får se.
Torsten Braf
torsten.braf @ ekuriren.se
Torsten Braf | URL