Articles and Reviews

Christian Kjellvander växer mot slutet

Rockparty

Även om en kvällstid på Hawaii-scenen måste vara den bästa plats och tid som ett band kan få på Hultsfredsfestivalen, så måste ändå en solig lördag, tidigt på eftermiddagen på Pampas vara det näst bästa tillfället. Gräset framför scenen är fullt av människor, en del förväntansfulla medan andra käkar frukost/lunch och bara tar det allmänt lugnt, när Christian Kjellvander inleder sin spelning några minuter över ett på dagen.

De tre första låtarna är vackert lågmälda och trots de fyra musikerna utöver Loosegoats-sångaren är det ändå en väldigt stillsam, soft pop som glider ut över det befolkade gräset. Nästan lite för lugnt även om det är sympatiskt och förtroendeingivande med en mjuk början på dagen.

Under konsertens första låtar känns det dock som att Kjellvander mer hade platsat på någon av de mindre scenerna, Pampas blir så mycket att fylla ut. Halvvägs in i konserten känner jag mig hyfsat nöjd över vad jag hört, men inte särskilt mycket mer.

Men den där tempoökningen och det fylliga ljudet dyker upp efter ett tag, då Kjellvander tagit av sig glasögonen. Konserten växer betänkligt, publiken vaknar till och helt plötsligt känns inte scenen lika tom och ödslig längre. När singeln Oh´night kommer verkar alla människor på gräset njuta, såväl sittande som stående.

Extranumren var få men naggande goda; en gitarrballad med Christian Kjellvander ensam på scenen och en ganska soft låt med hela bandet. Och publiken känner sig nog nöjd när de tussar vidare till nästa konsert. Även om början hade kunnat vara snäppet mer energifylld.


AV: Evalisa Wallin

| URL