Gävle har fått en ny musikscen och det går snabbt att konstatera att det är en bra sådan. Hela inramningen andas proffsighet. Varken på ljud eller arrangemanget i övrigt finns någonting att invända.
Att starta med två av landets just nu hetaste artister gör ju knappast saken sämre heller. Jag menar alltså Hello Saferide och Christian Kjellvander.
Chikan var den enda lokala artisten och inledde på ett övertygande sätt. Tydligt stärkt av att nu ha ett debutalbum i ryggen släpptes musiken, som påminner en hel del om Bright Eyes, lös. Likheterna med amerikanen ligger i uttrycket som ger spänningar genom att ständigt hota med att spräcka musikens ramar. Man förväntar sig att rösten när som helst verkligen ska gå sönder. Men det blir aldrig så. Stannar vid det råa och de klädsamma röstsprickorna. Chikans spelning blev en bra representation av det lokala och bra reklam för albumet, som senare under kvällen fortsatte på releasefesten på Kafé Spegeln.
Varför engelsmannen Danny George Wilson var i Gävle har jag en aning svårt att förstå. Sångerna drar lite åt den brittiska folkmusiken. Men vägen därifrån till Wilsons musik har gått genom en rad filter, där allt som kan tänkas vara störande har tagits bort. Visst, det är vackert och sött, men just därför sliskigt och oändligt tråkigt i längden.
Hello Saferide är Sveriges coolaste artist. Jag upprepar: Hello Saferide är Sveriges coolaste artist. Framträdandet, med stillsamma, lite skruvade vardagsbetraktelser och en nerv av pop i sin finaste betydelse, får mig att vilja skriva poesi. Och det ger upphov till tankar som: Hur kunde hon bara dyka upp sådär färdig utan att man hört talas om henne tidigare? Allt är tufft på ett avvägt och avslappnat sätt, som gör att jag vill ha mer och skulle göra att jag ville ha mer hur mycket jag än fick. Utstrålningen, de opretentiösa mellasnacken och rösten, framförallt rösten. Ljuvligt.
Jag är en av dem som tidigare ansett Christian Kjellvanders musik lite tråkig, inget som sticker ut. Det är med skepsis jag läst de ständigt berömmande recensionerna. Inför den här konserten tog jag tid till mig att lyssna igenom det senaste albumet och började få en aning om vad han sysslar med. Det är musik som behöver tid för att riktigt nå fram till lyssnaren. Det är musik som sysslar med stämningar och inte skyndar förbi något. Så på skiva. Live sätter det sig direkt.
Ända från introt (samma som på senaste albumet) inser jag att det inte finns något annat att göra än att ge med sig. Kjellvander är en utmärkt liveartist. Det mest förvånande är med hur enkla medel han gör det.
Precis som jag tidigare ansett gör han inget som sticker ut. Inte ur sitt eget sammanhang. Men just denna konsekvens i utförandet gör tilltalet unikt. Och att han spelar igenom senaste albumet från första till sista låt, i samma ordning, får mig att undra varför inte andra artister gör samma sak. Det är skönt att vara i Kjellvanders musik. Det är skönt när extranumren får det hela att spricka upp en aning. Men framförallt är det skönt att så tydligt upptäcka hur fel jag har haft.
CHIKAN
DANNY GEORGE WILSON
HELLO SAFERIDE
CHRISTIAN KJELLVANDER
Heffaklumpen (Teatern), Gävle, lördag
ANDREAS JAKOBSSON
ANDREAS JAKOBSSON | URL