Articles and Reviews

Reviews

Christian Kjellvander - Songs from a two-room chapel

Mediaarkivet

Fan, vad skönt det är med säkra kort ibland. Det är ju alltid kul med nya upptäckter och det är spännande med debutanter, men ibland är det skönt att återvända till "gamla vänner". Nu har ju i och för sig inte Christian Kjellvander släppt något solomaterial förut, men ändå. Han har ju trollbundit oss med allt från lo-fi(tidiga Loosegoats) till americana/countryrock(sena Loosegoats) och intima, jordnära visor(Songs of Soil med brorsan Gustaf). För oss som alltid går och väntar på nästa Loosegoats album så är det ju alltid en tröst att deras frontman är så produktiv. Här landar han närmast sena Loosegoats, utan att låta likadant. Han satsar inte like hårt på att sätta ner rötterna i americanaland den här gången, utan letar i stället efter platser han är bekväm att sätta ner sina avtryck i. Bitvis hittar han dessa, riktigt ofta till och med. Han är heller inte fullt lika återhållsam i produktionen som han var i Songs of Soil. Det är mer elektronik och fart den här gången som uppbackning.

Ni bör i åtanke att jag är subjektiv när jag säger detta, men det finns faktiskt inget svagt spår på denna platta. Det finns dessutom några riktigt skyhöga toppar som vi kan sätta på repeat om vi inte är på albumlyssnar humör. Ofta kan ju såna här lite personliga och "nära" album vara jämna men ha svårt att utkristallisera några hits. Detta problem upplever jag inte att Christian har, utan att för den skull påstå att någon låt kommer att toppa Rix-Top-6 eller ens spelas på kommersiella kanaler. Trots detta är det nu dags för den stora massan att upptäcka Kjellvander och uppskatta hans mångfaceterade musik. För detta är bra på många sätt samtidigt: intimt, storslaget, vackert, ödesmättat, vemodigt, hoppfullt, eftertänksamt…Vilka är då de tidigare nämnda topparna? Oh, Night(första singeln) kommer upp som det självklara första namnet. Jag saknar ord för att beskriva refrängen och stråkarna i denna fantastiska låt. De är helt enkelt underbara och bär oss upp mot den svarta himlen! Deliverance är också en riktigt bra låt. Den är betydligt mer tillbakalutad, men innehåller Kjellvander när hans röst är som bäst och en djupröstad baskör som inte går av för hackor. Det är ju också så man får en klump i halsen när han sjunger /so long so long so long, since we were young/. Börjar man bli gammal eller??? Det är de två självklara topparna, men utanför dessa finns det små guldkorn att hitta nästan överallt(Allelujah, Log at 25, At the Rapids etc.). Loosegoats-sångaren lämnar aldrig lyssnaren ifred utan har en förmåga att låta sina sånger förfölja en och hålla CD:n kvar i stereon, så även denna gång. Det känns som att se en kompis växa upp eller, för den delen, ett barn mogna. Christian Kjellvander har blivit vuxen och ingen kan längre tveka på att han är här för att stanna. Ni har blivit varnade!!!

Sven Näsholm | URL